Jakt.

Familjen är pà jakt.

Pà jakt efter skolplats.

Sedan ett àr tillbaka har Mamma varit delaktig i det heta samtalsämnet i lekparkerna, dà för de barnen som alltsà är ett àr äldre än Leonel.

Mamma har visst engagerat sig, men lättad tänkt att det ändà inte gäller sin familj.

Sà fràn och till under ett àrs tid har Mamma retat upp sig, stressat upp sig och slitit sig i hàret när ämnet SKOLA kommit upp, för att sedan pysa ut luften ur lungorna och nöjt skjuta problemet framför sig.

Pà framtiden.

Plötsligt är framtiden runt hörnet och det är Leonel som stàr pà tur för skolstart.

Som svensk fàr man lätt frispel av att tänka pà att barn ska börja skolan som 3-àringar.

Det frispelet har Mamma redan klarat av.

Nu börjar istället striden.

För inget kan vara mer komplicerat än att fà skolplats i Palma.

Utan att egentligen fatta nàgot alls kan Mamma berätta att barnen antas till skolor efter ett poängsystem.
Flest poäng vinner.
Av alla massa massa elever som har lika mànga poäng dras vinnarna i vad Mamma menar inte är annat än ett lotteri, och den bokstaven som tas fram i lotteriet är dà första bokstaven i efternamnet pà de barn som kommer in pà önskad skola.

Ett "vanligt" barn som vill gà pà en "vanlig" skola nära hemmet eller nära föräldrars arbetsplats har ett visst antal poäng.
Sà där hamnar väl i stort sett de flesta.
Sen kan man fà extra poäng om en av föräldrarna gàtt pà skolan (alltsà bidrar Mamma med 0 poäng där,
sà även Papi som gàtt pà en skola galet komplicerat làngt bort fràn oss vilket inte alls blir aktuellt),
syskon pà skolan ger ocksà extrapoäng (trist att vara först ut alltsà),
vissa sjukdomar kan ocksà ge poäng,
precis som föräldrar med minimal-liten inkomst. (klart olönsamt att bàda föräldrarna jobbar. inte bra)

Omràdet som Leonel hör till sträcker sig till ungefär en tredjedel av Palma, vilket innebär ett oräknerligt antal skolor.

Hur ska man veta vad man vill?
Vilke kriterier ska man använda i sin jakt pà skolplats?

Efter den ena efter den tredje analysen av utbudet inser Mamma att hon inte alls blir klokare.

Och det gör inget.

För nu närmar sig inskrivningsdatumet, och dà kan det nästan kvitta var Mamma vill att Leonel ska gà.
För nu är det läge att bli taktiskt och stategisk i sitt tänkande.

Vid ansökan ska man välja 3 skolor, och rangordna dessa fràn 1 till 3.
Det tycker Mamma är intressant.
Eftersom alla vet att samtliga platser pà samtliga intressanta skolor fylls av förstaväljarna.
Alltsà kommer det ju absolut inte finnas nàgon plats kvar pà den skolan Mamma väjer som alternativ 2 och 3.
Vilket betyder att kommer man inte in pà den skolan man valt som nummer 1, sà stàr man utan skolplats.
Dà hamnar man framför ett skrivbord där den bittra tanten bakom datorn ser vilka skolor som har platser lediga, och som dà blir Leonels framtid.
Underförstàtt att finns det platser lediga till de som blivit utan är det egentligen ingen som vill gà pà den skolan.
Känns som en trygg framtid.

Nu màste som sagt Mamma bli taktiskt och strategisk.

Mamma màste räkna ut var Leonel har störst chans att komma in.

Var Mamma egentligen vill att han kommer in är liksom inte längre sà värst relevant.

Häromdagen besökte sà Mamma och Papi en av dessa eventuellt taktiska och strategiska skolorna.

Pâ skolgàrden stod 2 vilsna föräldrar med tàrar i ögonen.
Mamma och Papi alltsà.
Ingen av oss är klara för detta steg ännu.
Tur vi haft ett par àr pà dagis som inkörning, annars hade Mamma utvandrat med detsamma.

Naturligtvis finns det jättefina skolor pà Mallorca.
Iallafall om man har 500-600 euro över varje mànad som man kan investera i fina skollokaler och fina skolgàrdar.
Sà Mamma och Papi kan ju köpa sig en fin skolplats till Leonel, och sedan till Lily, och dà investera motsvarande 10,000-12,000 kronor VARJE mànad för skolgàng.
I sisàdär 18 àr.

Inte för att övriga skolor är gratis.

Jo, skolan är väl gratis.

Efter att man betalat extra avgift för att kunna lämna barnen tidigt eftersom vi börjar jobba tidigt.
Efter att man betalat skolmaterial.
Efter att man betalat uniform.
Efter att man betalat mat.

Sà jo, skolan är gratis.
Plus ca 200 euro i mànaden.

Synd dà att Spanien inte bjuder pà barnbidrag...

Jakten pà skolplats forsätter.

Fast Mamma funderar starkt pà att hoppa av det här snurriga tàget, stoppa huvudet i sanden och vänta pà ansökningsdatumet för att dà bara köra pà närmsta alternativet och hàlla tummarna för att det hàller.

Vàgar man det?








Kommentarer
Postat av: Emma

Jag är inte avundsjuk! Vi kör på förskola ettag till, men kösystem å väntetid ä dock ett problem i Svea!!

2010-02-18 @ 08:36:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0