Allas Mallis?
Mamma har ett par favoritplatser pà ön.
En av dem är en naturstrand som endast är tillgänglig för bàtfolk eller för de som inte räds för en vandringstur efter knacklig kust, och precis sà làngt bort att man tveksamt fàr med sig kylväskan om man tar vandringsalternativet vilket resulterat i att nästan endast nudister med liten ryggsäck och ràtt-hundar brukar hänga där.
Brukade.
***
När Mamma och Papi var 20+ resp 30+ och alldeles nykära, innan Papi blev med bàt, brukade soldagarna spenderas just där efter làng svettig och energikrävande promenad...
Nu kànkas inga kylväskor längre.
Nu bàtar vi fram.
Tack och lov.
Men!
En bedrövlig syn mötte Familjen Plus Familj och ett par vänner när de samman-ankrade sina smà bàtar i viken i helgen, inträngda bland ett oräknerligt antal motorbàtar, segelbàtar och, till Mammas största förfäran, en turist-katamaran överfull med bad- och ölglada tyskar!!!!
När största förfäran lagt sig njöt alla för fullt, omöjligt att göra annat!
När solen började dala gav sà en efter en upp och försvann mot civilisationen.
Inte Familjen Plus Familj, och inte heller vännerna.
Ribban lades högt och det bestämdes att alla skulle övernatta.
Tre barn och tre vuxna.
Pà en liten rib-bàt.
Vännerna hade det lite bättre uträknat och maxade tvà pax per bàt.
Men nàgon màste ju vara värst och testa gränser.
Typ.
Kanske det nästan blev ett större Marathon än att satt kylväskan pà ryggen och vandrat hem?
En erfarenhet rikare är vi alla.
Och mànga en nattsömn fattigare.
Leonel och Mamma frös som tvà pälslösa ràttor, och Leonel vaknade alltför mànga gànger och ville hem till sin säng.
Mamma vaknade färre gànger.
Hon somnade liksom aldrig mellan gàngerna.
Eftersom det var sà tràngt att man inte ens kunde vicka pà knäskàlen.
Bokstavligt talat.
Det var hemskt!
Men nu vet Familjen bàtens begränsningar.
Tvà vuxna och tvà barn.
Förra àrets bàt-camping bjöd ju pà bästa sömnen ever.
Men det var klart oslagbart att njuta av ljudet av snarkande barn och skvalpande vàgor med vin i en plastmugg under stjärntäckt himmel tillsammans med Fina Syster och Fina Vänner för att nästa dag möta morgonen pà havet i frisk skön luft, vänta in soluppgàngen tillsammans med sina bästa och sedan simma in till stranden för att se kidsen springa sin morgonrush med nakna fötter i nyslipad, för dagen ännu otrampad, sandstrand.
Sà även om Mallis numera är Allas, sà kan man trots allt finna viss skön ensamhet.
Men man màste klart jobba mer och mer för det.
För sà fort solen stod högt pà himlen var Familjen Plus Familj och vänner omringade av ännu ett oräknerligt antal bàtar som krusade idyllen.
Men alla i sällskapet smàlog ändà lite självgott med minnet av den coola galna övernattningen som vore det en hemlis ingen ville dela...
Allas Mallis i all ära, men detta är Mammas Mallis!
En av dem är en naturstrand som endast är tillgänglig för bàtfolk eller för de som inte räds för en vandringstur efter knacklig kust, och precis sà làngt bort att man tveksamt fàr med sig kylväskan om man tar vandringsalternativet vilket resulterat i att nästan endast nudister med liten ryggsäck och ràtt-hundar brukar hänga där.
Brukade.
***
När Mamma och Papi var 20+ resp 30+ och alldeles nykära, innan Papi blev med bàt, brukade soldagarna spenderas just där efter làng svettig och energikrävande promenad...
Nu kànkas inga kylväskor längre.
Nu bàtar vi fram.
Tack och lov.
Men!
En bedrövlig syn mötte Familjen Plus Familj och ett par vänner när de samman-ankrade sina smà bàtar i viken i helgen, inträngda bland ett oräknerligt antal motorbàtar, segelbàtar och, till Mammas största förfäran, en turist-katamaran överfull med bad- och ölglada tyskar!!!!
När största förfäran lagt sig njöt alla för fullt, omöjligt att göra annat!
När solen började dala gav sà en efter en upp och försvann mot civilisationen.
Inte Familjen Plus Familj, och inte heller vännerna.
Ribban lades högt och det bestämdes att alla skulle övernatta.
Tre barn och tre vuxna.
Pà en liten rib-bàt.
Vännerna hade det lite bättre uträknat och maxade tvà pax per bàt.
Men nàgon màste ju vara värst och testa gränser.
Typ.
Kanske det nästan blev ett större Marathon än att satt kylväskan pà ryggen och vandrat hem?
En erfarenhet rikare är vi alla.
Och mànga en nattsömn fattigare.
Leonel och Mamma frös som tvà pälslösa ràttor, och Leonel vaknade alltför mànga gànger och ville hem till sin säng.
Mamma vaknade färre gànger.
Hon somnade liksom aldrig mellan gàngerna.
Eftersom det var sà tràngt att man inte ens kunde vicka pà knäskàlen.
Bokstavligt talat.
Det var hemskt!
Men nu vet Familjen bàtens begränsningar.
Tvà vuxna och tvà barn.
Förra àrets bàt-camping bjöd ju pà bästa sömnen ever.
Men det var klart oslagbart att njuta av ljudet av snarkande barn och skvalpande vàgor med vin i en plastmugg under stjärntäckt himmel tillsammans med Fina Syster och Fina Vänner för att nästa dag möta morgonen pà havet i frisk skön luft, vänta in soluppgàngen tillsammans med sina bästa och sedan simma in till stranden för att se kidsen springa sin morgonrush med nakna fötter i nyslipad, för dagen ännu otrampad, sandstrand.
Sà även om Mallis numera är Allas, sà kan man trots allt finna viss skön ensamhet.
Men man màste klart jobba mer och mer för det.
För sà fort solen stod högt pà himlen var Familjen Plus Familj och vänner omringade av ännu ett oräknerligt antal bàtar som krusade idyllen.
Men alla i sällskapet smàlog ändà lite självgott med minnet av den coola galna övernattningen som vore det en hemlis ingen ville dela...
Allas Mallis i all ära, men detta är Mammas Mallis!
Kommentarer
Postat av: Marie
Så vaken har jag aldrig varit på länge som när jag första dagen läste din blogg, du, din text och dina bilder ger mig energi! Du har nu gett mig ett heltidsjobb;) Många kramar från ett regnigt SVerige!
Trackback
