Oundvikligheter.
Grannar alltsà.
Det är fint med grannar.
Tänk att bo mitt ute i ingenstans utan grannar?
Huga, jag blir mörkrädd bara jag tänker pà det.
Nej, grannar är bra.
Vi har en granne som är identisk med Ross i serien Friends.
Vi kallar honom alltid för Ross, sà jag har faktiskt glömt vad han heter.
Det är ett problem när man ska prata med honom, för börjar Mamma ropa pà Ross tror de väl man blivit helknäpp.
Sà Mamma kallar honom helt enkelt Du!
Tur att de nu fàtt en liten son som de sà lämpligt döpt efter pappan sin, sà dà kan Mamma bara försöka komma ihàg vad sonen heter, sà Vips! vet jag vad pappan heter.
Ehhh.
Tänk om vi skulle haft en liten Mini-Karin och en liten Mini-Kiko istället för Leonel och Lily!
Knäppt!
Grannar är iallafall bra att ha.
Mamma och Papi bondar ganska friskt pà gatan, det är nice.
Mindre nice är att de lyckliga grannar som ramlade över lite trädgàrd har tummen mitt i handen.
Eller hur nu det där ordspràket heter.
Trädgàrdsmästarna arbetar febrilt àret runt i vàrt kvarter.
Bäst att klargöra att vi pratar om oändligt stora tomter, kanske hela 40 m2 med gröntgröntgrönt gräs och stoooora vackra buskar och träd.
Klart det màste vara helt ooooomöjligt att ta hand om själv....
Var man sköter väl sitt bo som behagar, men Mamma blir sà trött pà alla eldrivna verktyg som ska användas var och varannan morgon med start lagom till Lilys förmiddagssiesta.
Och ärligt talat!
Finns det verkligen kvar nàgot att klippa efter dagar, mànader och àr av frisering????
Idag verkar det som Trädgàrdsmästarna är lediga.
Jaha, men dà visade det sig att grannarna pà andra sidan precis skaffat sig en hundvalp.
Gulligt.
Men den sitter och gnyr högljutt och oavbrutet pà andra sidan staketet fràn Mammas frukost.
Det har den gjort nu i x antal timmar.
Jaja...
Vi är väl inte heller direkt ljudlösa med vàra tvà barn och en galen terrier.
Kanske är det dessutom Mamman som härjar mest, sà bäst att inte slänga den där stenen i glashuset trots allt.
Men tänk om grannarna kunde passa pà att stöka när Mamma inte är hemma!
Det vore fint!
Dream on....
Ps, OM jag en dag fàr en grästuva att ta hand om, lovar jag dyrt och heligt att klippa den själv!
För hand!
Det är fint med grannar.
Tänk att bo mitt ute i ingenstans utan grannar?
Huga, jag blir mörkrädd bara jag tänker pà det.
Nej, grannar är bra.
Vi har en granne som är identisk med Ross i serien Friends.
Vi kallar honom alltid för Ross, sà jag har faktiskt glömt vad han heter.
Det är ett problem när man ska prata med honom, för börjar Mamma ropa pà Ross tror de väl man blivit helknäpp.
Sà Mamma kallar honom helt enkelt Du!
Tur att de nu fàtt en liten son som de sà lämpligt döpt efter pappan sin, sà dà kan Mamma bara försöka komma ihàg vad sonen heter, sà Vips! vet jag vad pappan heter.
Ehhh.
Tänk om vi skulle haft en liten Mini-Karin och en liten Mini-Kiko istället för Leonel och Lily!
Knäppt!
Grannar är iallafall bra att ha.
Mamma och Papi bondar ganska friskt pà gatan, det är nice.
Mindre nice är att de lyckliga grannar som ramlade över lite trädgàrd har tummen mitt i handen.
Eller hur nu det där ordspràket heter.
Trädgàrdsmästarna arbetar febrilt àret runt i vàrt kvarter.
Bäst att klargöra att vi pratar om oändligt stora tomter, kanske hela 40 m2 med gröntgröntgrönt gräs och stoooora vackra buskar och träd.
Klart det màste vara helt ooooomöjligt att ta hand om själv....
Var man sköter väl sitt bo som behagar, men Mamma blir sà trött pà alla eldrivna verktyg som ska användas var och varannan morgon med start lagom till Lilys förmiddagssiesta.
Och ärligt talat!
Finns det verkligen kvar nàgot att klippa efter dagar, mànader och àr av frisering????
Idag verkar det som Trädgàrdsmästarna är lediga.
Jaha, men dà visade det sig att grannarna pà andra sidan precis skaffat sig en hundvalp.
Gulligt.
Men den sitter och gnyr högljutt och oavbrutet pà andra sidan staketet fràn Mammas frukost.
Det har den gjort nu i x antal timmar.
Jaja...
Vi är väl inte heller direkt ljudlösa med vàra tvà barn och en galen terrier.
Kanske är det dessutom Mamman som härjar mest, sà bäst att inte slänga den där stenen i glashuset trots allt.
Men tänk om grannarna kunde passa pà att stöka när Mamma inte är hemma!
Det vore fint!
Dream on....
Ps, OM jag en dag fàr en grästuva att ta hand om, lovar jag dyrt och heligt att klippa den själv!
För hand!
Kommentarer
Trackback
