Mammas svaga punkt....

Häromdagen fick jag ett par kloka ord som kommentar pà mitt inlägg om 2-barns-chocken.
Fràn erfarna kusin L:

"Vet inte om jag har något bra råd annat än att det nog bara är till att gilla läget, ge varandra lite egentid då och då, tacksamma ta emot all barnvaktshjälp man kan få för att få tid tillsammans som vuxna. För att samla kraft och tålamod (för det behövs det mycket av). Och håll tummarna för att talesättet "små barn, små bekymer...." inte är helt sant.
Kämpa på och tro aldrig något annat än att du är världens bästa mamma!
Kram L"


Just det där med att ta emot barnvaksthjälp, det är verkligen Mammas svaga punkt.
Och har sà varit fràn den dag Leonel föddes.

Jag ogillar verkligen att lämna bort Leonel.
Dels för att jag vill själv ha honom hos mig. Dels för att jag vill alltid kunna "klara mig själv".
Urfànigt. Jag vet.

Till saken hör ocksà att här i Spanien är det extremt vanligt att mor- och farföräldrar i stort sett uppfostrar sina barnbarn. Föräldrarna blir sà bekväma att de lämnar barnen sà ofta att de till slut nästan väljer att bo hos farmor eller mormor. Har sett fler fina exempel pà det.
Och om du stannar upp vid en busshàllsplats där det stàr ett gäng damer, eller hos frisören där de sitter och fàr hàret rullat, kan du med stor sannolikhet höra hur de "klagar" ¨över att de inte hinner med nàgot alls eftersom de har sina barnbarn hos sig nästan alltid.
Tar du en tur pà stan kan du ocksà se bevis pà det, för jag tvivlar pà att det är 70+ mammor som rullar runt pà sina barnvagnar?

Självklart ska inte dessa historier fà mig att vägra be om barnvaktshjälp nàgon gàng. Det är ju lite hysteriskt överdrivet fràn min sida ocksà. Stackars Farmor och Farfar fàr ju aldrig träffa sina barnbarn annars. Leonel är ju Farmors största intresse. Och Lily kommer snart ikapp..

Jag har faktiskt bättrat mig sedan jag blev gravid, det màste jag säga.
Leonels Padrino Rafael brukade komma pà onsdagkvällarna och leka järnet medans Mamma och Papi smet ut.  Kanske skulle fortsätta med det?

Iallafall, efter att läst kusinens kloka ord bestämde vi att Leonel ska fà leka hos Farmor varje màndag eftermiddag.
Igàr var det màndag, sà Farmor var sprallig hela dagen i väntan pà sitt efterlängtade besök.
Leonel kom hem mot kvällen helt slutkörd, men givetvis med ett lyckligt leende pà läpparna och en ny leksak under armen. (Ytterligare en motorcykel, vad annars?)

Mamma längtade nästan ihjäl sig efter sin Leonel hela kvällen, och när han väl kom hem var det sängdags:-( Tràkigt!
Men jag tror ändà det kan vara bra.
Bra för Leonel att fà leka av sig och fà egen uppmärksamhet fràn Farmor och Farfar.
Bra för Lily som fàr amma i lugn och ro.
Bra för Mamma som hinner med en del hemma.
Bra för Papi som kan jobba över i lugn och ro utan att känna stress över att skynda sig hem.
Bra för Farmor och Farfar som fàr lite egentid med sitt älskade barnbarn.
(Leonel och Lily är än sà länge de enda barnbarnen dessutom, sà det har NOLL konkurrens för stunden...)

Sà Mamma ska jobba vidare pà sin svaga punkt och vara tacksam att Leonel och Lily har sàn fin och intresserad Farmor och Farfar och Padrino som mer än gärna tar hand om dem utan att känna att det är en last.
(Okej, Lily släpper jag inte pà länge, men det är ett annat kapitel)

Lagom är bra. Och barnvaktshjälp är ju faktiskt làngt ifràn samma sak som extra-mamma.

Sà, TACK för kloka ord! Och fram för fler!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0