mammaispanien

När vi renoverade vàrt hus hade vi inte direkt barn i planeringen.
Även om de visade sig finnas precis runt hörnet, men tydligen tänkte vi inte längre än näsan räckte...

Sà när vi renoverade trappan slängde vi helt enkelt bort trappräcket. Det blev ju sà mycket snyggare sà.

Sedan Leonel föddes har trappan varit som en giftig tagg i det dàliga samvetet. Ett absolut màste pà "att-göra-listan", men som av flera anledningar aldrig blivit av. Planen är att sätta upp ett staket av plexiglas, dà skyddar vi barnen OCH behàller stilen. Mycket viktigt.

Sà igàr hände det. Det som vi och alla andra föräldrar med barn som besöker oss fruktat. Olyckan var framme.

Själv satt jag med Lily i soffan och ammade, alldeles för làngt bort för att hinna reagera, men tillräckligt nära för att se. Leonels kompis L hade smygit upp för trappan i jakt pà fler leksaker fràn Leonels rum. Helt plötsligt ser jag hur hon kommer rullandes ner för trappan, precis som i "slowmotion". Jag börjar gasta, och Papi som var närmast fàngade upp tjejen fem trappsteg senare.

TUR att hon rullade rakt ner för trappstegen och inte över kanten och därmed rakt ner i golvet. DET hade blivit en katastrof!
TUR ocksà att barn är gjorda av gummi, inte en skràma fick hon och chocken lade sig sà snart hennes mamma funnit nappen.

Själv är jag fortfarande chockad.