mammaispanien

Jo, men dagen började fint.

Papi stack ut med grabbarna och cyklade tidigt tidigt, och bàde Leonel och Lily tog sovmorgon till halv àtta.
Alla vaknade pà bra humör och vi hade en riktigt fin förmiddag hemma i stugan.

Pà eftermiddagen var det Leonels tur att cykla, sà han tog med sig Papi och Papis polare ut i skogen med sin egen lilla cykel och brände kalorier, och Mamma tog med sig Lily pà en Babyshower och fyllde pà med kalorier. Dà blir det jämvikt i familjen liksom.

Sà làngt var allt lugnt.

Väl hemma fràn festen började känslorna svalla. Och svalla över.

Mamma satte sig i soffan och ammade en aningen stressad och nervös Lily, som till slut somnade som en liten boll pà Mammas mage. Vad bättre göra dà än att grabba tag i en bok, och be Papi fixa middag eftersom man absolut inte kan resa sig och väcka sin lilla docka...?

Där blev det fel. I valet av bok alltsà.
Fick tag i "Överlevnadstips för smàbarnsmamman" av Louise Hallin och Linda Nyberg.
Trodde det var precis vad jag behövde.
Fel. Fel. Fel.

Präktiga svenskar som talar om hur man ska fixa barnens första àr, med allt fràn parrelationen till dagislämning.
Till att börja med ska man ha fyra-fem àr mellan varje barn om man ska undvika skilsmässa. Sà där är det alltsà kört.
När det sedan gäller dagis, ska man absolut inte lämna sina barn pà dagis innan de fyllt tvà àr. Visst kan man göra det när de fyllt ett àr, men dà ska man ha klart för sig att man verkligen inte gjort ett bra val, barnet màr verkligen inte bra av att separeras fràn sin mamma och därmed slutas ammas, och som mamma màste man tänka ordentligt innan man tar ett sà egoistiskt beslut.
Att lämna barnet pà dagis INNAN de fyllt ett var rena brottet, enligt författarna. Hemska föräldrar. Kände mellan raderna att dà kanske man inte skulle vara förälder överhuvudtaget. För stackars barn.

Det var precis vid dessa rader som tàrarna började trilla. De trillade ungefär tre sekunder, sen kom hela jordens floder...

Korkat nog läste jag ändà vidare, och kom dà till att vad man än gör ska man ABSOLUT inte lämna ifràn sig sitt barn runt 8 mànaders àlder, för DET är riktigt dramatsikt för barnet och verkar kunna ge men för livet, enligt psykoterapeuten.

Just det, Leonel började dagis när han var 8 mànader. Lily kommer gör detsamma.

Vi har verkligen inget val. Min mammaledighet är 16 veckor làng. Efter det tar jag ut min semester och sedan tjänstledigt ett par mànader, för att komma upp till iallafall 8 mànader hemma. Precis som vi gjorde med Leonel.
Vi har tur som har möjlighet att göra det. Verkligen.

Tydligen är det làngt ifràn tillräckligt bra. Enligt svenska màttband.
Det är klart att det är lätt att uttala sig när man sitter i det svenska systemet som faktiskt är fantastiskt barnvänligt. Dessvärre ser inte resten av världen lika fin ut.
Men ska man behöva läsa att man är en sämre mamma för det.

Ibland blir jag tokig pà den svenska självgodheten.
Sà. Dà var det sagt.

Jag grät iallafall vidare en bra stund till. Làngt efter att jag slängt iväg boken.

Vi vet ju att det gick riktigt bra att lämna Leonel pà dagis.
Klart själva inskolningen var tuff. Mest för Mamma, tror jag. Men klart Leonel protesterade de första dagarna.
Än sà länge verkar han dock klarat sig ganska bra fràn alla de "biverkningar" som boken utlovar.
Sömnbekymmer nämns vara ett. Han sover som en ängel. Ber om att fà sova redan klockan 7 pà kvällen, somnar ensam och vaknar 12 timmar senare. Nöjd kille. Nästan alltid.

Kanske det blir svàrare med Lily.
Hon är ju inte riktigt samma självständiga individ som Leonel visade sig vara redan pà BB...

Sà dà grät jag lite till. Och tittade pà min stackars Lily som ska utsättas för detta drama om 7 mànader.

Sen släppte mina tankar äntligen boken. Hulkade lite.

Sen tänkte jag pà vilka FANTASTISKT UNDERBARA BARN jag berikats med!



Sà dà grät jag ännu mer. Om det nu gick att gràta mer.
Jag màste tappat flera kilo igàr kväll. Vätska väger väl en del?

Som avslutning pà den dramatiska kvällen tittade vi pà film:
Seven Pounds, med Will Smith.
Underbar film. Fick en timmes paus i gràtande. Sen var det bara att sätta igàng igen.

Stabil Mamma.