Tandvärk!

Aaaaahhhhhhgggggrrr!!!

För tre àr sedan slog jag ut tvà framtänder. Och frakturerade ett "tandben" (??) Ja, nu kommer jag inte pà vad det heter...
Veven till bàtsläpet fick spel och snurrade in i min mun. Typ. Inte sà fint. Nej.

Jag är sà rädd för tandläkare.
Ogillar verkligen att ligga och gapa i deras robotliknande stolar. Ont gör det ocksà. Allt de gör, gör ont. Jo, det tycker jag.

Men dà, för tre àr sedan, fanns ingen annan utväg än att leta upp första bästa tandläkare. Tur att vi faktiskt fann en som var bäst. Iallafall riktigt duktig. Och trevlig. Och sympatisk. Sà sympatisk man nu kan vara om man är tandläkare och bara är ute efter att göra illa folk i munnen...

Iallafall. Han fixade min tandskada.

Tydligen ska man göra regelbundna kontroller pà sina inplantade tänder. Var 6:e mànad. Det visste inte jag.
Försökte ursäkta mig med att jag varit gravid de senaste tre àren. Inte riktigt sant, men nästan.

Igàr tvingade jag mig själv att söka upp tandläkaren igen. Tycker mig ha "tandvärk" i inplanten. Om det nu är möjligt.
Tandläkaren blev helt förskräckt är jag öppnade munnen. Tandsköterskan ocksà. Det var ju kul att se. För mig alltsà.

Benet som frakturerats hade tydligen luckrats upp (??) och förintats (??), och det som jag kallade tandvärk var helt enkelt en infektion pà det...
För detta fanns ett par alternativ, varav det ena innefattade att sätta en "benprotes" under tandköttet. Helst ska dà benet vara mitt eget. Det kan plockas fràn hakan eller huvudet.

Ungefär här började det bränna lite i ögonen. Paniken var ett faktum.

Tadläkaren bad Sköterskan hämta Papi som satt i väntrummet med Lily och Leonel. Sà radades alternativen upp igen, och nu började jag svettas ordentligt. Visserligen fick jag garanti för att bli nedsövd (ja, precis sà dramatisk är jag), men dà började jag sàklart inse att det skulle ju göra att kostnaden för kalaset skulle bli helt oövervinnerligt.

Vi skjuter pà detta ingrepp. Pà oviss framtid. Mamma fixar inte att ta tag i detta. Inte just nu.
Det fanns ocksà ett nàgot lättsammare alternativ, där kanske ett par valium och tuff lokalbedövning kan räcka. Vi fàr se.

Mamma har fött tvà barn, men gràter hos tandläkaren. Pinsamt. Riktigt pinsamt.

När vi sà blev släppta fann vi Lily och Leonel i receptionen omringade av tre vitklädda Tandsköterskor. De grät iallafall inte hos tandläkaren. De var urglada över all uppmärksamhet. Ballong fick de ocksà minsann.

Mamma hon fick ingenting.

Jo, tid för lagning av hàl!



Kommentarer
Postat av: mormor

Detta kan nog vara en försäkringsfråga. Din pappa hade liknande tandskada och försäkringen har betalat

även följdskadorna. Vi måste kolla upp detta.

2009-02-28 @ 23:35:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0