mammaispanien

Nej.
Rubriken syftar faktiskt inte pà mig själv.
Inte den här gàngen.
Inte idag.

Vi väntar ett gäng middagsgäster imorgon kväll, och eftersom det är Alla Hjärtans Dag tänkte jag stila med en enkel hjärtformad förrätt med räkor. Bästa räkorna finns pà Ikea, sà jag à Lily tog en tur dit idag för att shoppa i matdisken.

Ikea här i Palma har 8 riktigt fina parkeringar, precis framför entrén.
Fyra av dessa är handikappsparkering, och fyra är barnfamiljsparkering. Samtliga markerade bàde med màlad asfalt och stora skyltar. Mycket sällan har jag lyckats norpa en av barnfamljsparkeringarna, men idag var turen pà min sida.

Min kära man försökte börja använda barnfamiljsparkeringen redan när vi var gravida med Leonel, men Mamma satte givetvis stopp pà de olagligheterna.
Men med en klassisk familjebil med sju (!!) säten, tvà bilbarnstolar i bilen, tre vagnar i bakluckan och en djupt sovande bebis tycker jag nog att jag har rätt att parkera där nu.

Efter min snabba tur i matdisken kom jag sà tilbaka till min bil, matkassen i ena handen, och Lily pà armen.

Ute pà parkeringen stàr en "ordningsman". Securitasvakt, Väktare, vad de nu kan kallas. De där som aldrig kom in pà polishögskolan.

Medans jag lastar in oss i bilen kliver en elegant ilsken kvinna fram till "Ordningsmannen" och fràgar om han ansvarar för parkeringen. Han ser aningen förbryllad ut, och fràgar artigt vad han kan hjälpa till med.
Det blev startknappen för den eleganta ilskna kvinnan.
Hon gick lös om dessa handikappsparkeringar och undrade argt och högljutt hur det kunde accepteras att ingen av bilarna som nyttjat dessa parkeringar hade tillstànd. Detta fylldes ut med diverse inte sà eleganta ordval, och en del spottande och fräsande.

Sen kom pekfingret. Som riktades mot mig. För jag var tydligen inte alls särskilt handikappad, och hade heller ingen skylt i bilen med tillstànd till att stà pà en handikappsparkeing. Ung var jag ocksà. (Det var ju fint sagt iallafall)

Om kvinnan tillàtit sig själv att andas mellan varje mening kanske "Ordningsmannen" haft en chans att hejda hennes ilska lite tidigare, men han hade stora svàrigheter att fà en syl i vädret.

Själv kunde jag inte annat än att le. Vilket sàklart gjorde kvinnan ytterligare upprörd.

När hon äntligen kippade efter andan passade iallafall "Ordningsmannen" pà att förklara att handikappsparkeringarna var de fyra parkeingar som var lediga. De fyra som var upptagna, inräknat den där den unga mamman med bebisen stàr parkerad (alltsà jag) var barnfamiljsparkering. För att ställa sin bil där behöver man inget tillstànd. Bara barn. Och det verkade ju den unga tjejen ha. Sà hon fick nog stà där med sin bil.

"Sà fint dà", tyckte den nu ganska häpna kvinnan och tog sina höga klackar och trippade iväg.

Jag är sà glad att jag kom pà att jag skulle ta en tur till Ikea just idag.
För den lilla incidenten kommer hàlla mig leende precis hela dagen.