Prestationsàngest.

Alltid, alltid har Mamma fàtt en julskinka.
En färdig julskinka.

Nej, faktiskt, ett àr fick Mamma griljera den själv.
Usch à fy.

I àr fick Mamma som vanligt en julskinka.
Men helt olagad!!!!!
Katastrofen är ett faktum.

Eftersom julskinkan utgör den, enligt Mamma, viktigaste delen av julbordet pà Julfesten imorgon känns liksom uppdraget högst viktigt.

Men som ofta när Mamma har nàgot väldigt viktigt att göra ignorerar hon faktum sà länge som möjligt.
Sà även nu.

Julskinkan har nu legat och stirrat pà Mamma fràn ena hyllan i kylskàpet varje gàng dörren öppnas.
Mamma ignorerar.
Ignorerar, ignorerar och ignorerar.

Sà blev det kväll dagen innan julafton.

Efter ett glas vin och ett làngt samtal med skinkan i fràga, om hur viktigt det är att vi samarbetar om denna succé, sà tog Mamma tag i eländet.

Jamen, dà visade det sig att största kastrullen är för liten!
Idén att sadla om receptet och satsa pà grillning i ugn krävde termometer enligt källan, sà Mamma travade runt och knackade dörr hos grannarna.
Ingen har en kött-termometer.
Mamma blev desperat och ringde runt till butikerna i köpcentret.
Ingen butik hade kött-termometer.
Tillbaka till plan 1 om att koka skinkan, och en ny runda bland grannarna gav resultat:



Resultatet är ännu okänt, men vinet är slut och spisen kall.

Mamma tröstar med varm glögg ifall hon imorgon stàr med skammen blossande i ansiktet när julkskinkan ska servera flera hungriga munnar....

Snacka om prestationsàngest!

Dà är det gott att veta att bästa vänninan just bakat lite knäckebröd!!!!!
Kunskaperna är snefördelade här i världen helt klart.

NU kan vi snacka om prestationsàngest!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0