Pipipipipipipi!

Som sann svensk finns brandvarnare strategiskt utplacerade i hemmet.

En av dessa finns som bör utanför köket där trapporna leder upp mot sovrum.

Bra placering.

Om det inte vore för att fläkten i köket är högst opàlitlig.
Detta i kombination med att ugnsplàtarna är i stort behov av slaktning och därmed ger ifràn sig en del oönskad rök resulterar i att brandlarmets placering kanske inte är helt ultimat.

Sà under frukost skedde dà det som man kunde vänta.

Mamma glömde en macka i ugnen.
Mackan förkolnade och när lite lite lite av den svarta röken skulle fà sakta sakta sippra ut drog brandlarmet igàng.

Leonel och Lily som satt pà terassen och försökte äta frukost blev naturligtvis galet rädda bàda tvà.

För att nà och stänga av larmet behöver Mamma en liten stege fràn tvättstugan pà andra vàningen.
Fanns under omständigheterna ingen chans att springa upp och hämta den och lämna barnen nere, sà Mamma slängde helt sonika handväskan pà larmet som därmed damp ner i golvet.
Tillsammans med en bit av taket.

Tyst blev det iallafall.

Làngt och länge tog det att lugna Leonel.
Lily var desto snabbare att förlàta och lekte snart vidare.

Resten av morgonen satt Leonel och upprepade för sig själv:
-Pipipipipipipipi trasig. Bättre sà.
-Pipipipipipipipi trasig. Bättre sà.


Jag menar verkligen resten av morgonen!

Rädslan satt i alltför länge.
Sitter i ännu faktiskt.
Detta trots att Mamma tillsammans med Leonel nu symboliskt slängt brandlarmet i soporna och studerat taket för att bekräfta att där inte finns nàgot larm kvar.
Fortfarande kan Leonel inte själv gà förbi "olycksplatsen", och han stirrar skräckslaget pà Lily när hon bekymmerslös kryper runt under.

Fràgan är nu hur vi ska kunna montera upp brandlarmet som vi fiskat upp fràn soporna utan att Leonel gàr helt bananas!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0