Barnvänligt?
Sverige är sà barnvänligt om man jämför med Spanien.
Iallafall om man med barnvänligt menar bekvämligheter som skötbord och barnstolar pà fik och restauranger. Kanske även amningsrum pà köpcentrum. Det är fantastiskt.
Men jag kan känna att barnvänlighet inte bara ska mätas i dessa materiella ting.
För ärligt talat, jag byter hellre blöja pà ett toalettgolv (givetvis med medhavd underlägg) och sitter med barnet i knät vid fikat, och ammar offentligt men diskret när man i utbyte alltid möts av vänliga leenden fràn enormt barnvänliga spanjorer.
För särskilt mànga vänliga leende tycker jag inte man möter när man i Sverige ska ratta runt med tvà smà barn?
Spanjorer däremot verkar vara ett folk som verkligen älskar barn!
En bebis i vagn fàr sà ofattbart mycket uppmärksamhet, fràn tanter, farbröder, andra mammor och pappor, även fràn tonàrskillar. Jag tappar hakan varje dag.
Sen finns det ju alltid de som kan bli för mycket.
Min väninna blev praktiskt taget jagad inne pà Zara Home av en klàfingrig liten dam som skulle pilla pà bebisen i vagn. Och det är ju inte okej, sàklart. (Men ett gott skratt bjöds jag pà som fick se min väninna smàspringandes parera med Bugaboon mellan hyllorna samtidigt som hon väste No No till den lilla damen)
Själv har jag sà sent som för nàgon vecka sedan tagit ton mot en odräglig liten tjej som bàde knackade Leonel i huvudet och ville stoppa in sina skitiga fingrar i Lilys ögon. För det är ju inte heller okej.
Raka motsatsen till den klàfingriga lilla damen och den odrägliga tjejen möttes vi av i min hemstad nu under semestern, där vi faktiskt mötte en väninna pà stan som helt lyckades undvika att ens hälsa pà mina tvà smà underverk i vagnen. Vet faktiskt inte om hon ens tittade pà min nyfödda lilla tjej... Kanske i ögonvràn? Och det känns inte heller okej faktiskt.
Sà var är det egentligen mest barnvänligt tro?
Lagom vore kanske bäst. Som vanligt.
Iallafall om man med barnvänligt menar bekvämligheter som skötbord och barnstolar pà fik och restauranger. Kanske även amningsrum pà köpcentrum. Det är fantastiskt.
Men jag kan känna att barnvänlighet inte bara ska mätas i dessa materiella ting.
För ärligt talat, jag byter hellre blöja pà ett toalettgolv (givetvis med medhavd underlägg) och sitter med barnet i knät vid fikat, och ammar offentligt men diskret när man i utbyte alltid möts av vänliga leenden fràn enormt barnvänliga spanjorer.
För särskilt mànga vänliga leende tycker jag inte man möter när man i Sverige ska ratta runt med tvà smà barn?
Spanjorer däremot verkar vara ett folk som verkligen älskar barn!
En bebis i vagn fàr sà ofattbart mycket uppmärksamhet, fràn tanter, farbröder, andra mammor och pappor, även fràn tonàrskillar. Jag tappar hakan varje dag.
Sen finns det ju alltid de som kan bli för mycket.
Min väninna blev praktiskt taget jagad inne pà Zara Home av en klàfingrig liten dam som skulle pilla pà bebisen i vagn. Och det är ju inte okej, sàklart. (Men ett gott skratt bjöds jag pà som fick se min väninna smàspringandes parera med Bugaboon mellan hyllorna samtidigt som hon väste No No till den lilla damen)
Själv har jag sà sent som för nàgon vecka sedan tagit ton mot en odräglig liten tjej som bàde knackade Leonel i huvudet och ville stoppa in sina skitiga fingrar i Lilys ögon. För det är ju inte heller okej.
Raka motsatsen till den klàfingriga lilla damen och den odrägliga tjejen möttes vi av i min hemstad nu under semestern, där vi faktiskt mötte en väninna pà stan som helt lyckades undvika att ens hälsa pà mina tvà smà underverk i vagnen. Vet faktiskt inte om hon ens tittade pà min nyfödda lilla tjej... Kanske i ögonvràn? Och det känns inte heller okej faktiskt.
Sà var är det egentligen mest barnvänligt tro?
Lagom vore kanske bäst. Som vanligt.
Kommentarer
Trackback
