Träningsläger...
Igàr var en riktigt jobbig dag pà jobbet. Jag var sà sliten, och bara hasade mig fràn toalett till toalett för att fà lite andrum. Mina kära kollegor ville visa sitt medlidande och sa vid flera tillfällen att jag verkligen inte sàg ut att mà bra. Ärliga är ju spanjorer i alla lägen!.... Men jag piggnade till vid lunchtid, sà jag höll ut hela arbetsdagen iallafall. Diplom till mig!
När jag kom till dagis för att hämta Leonel slog det mig att jag nog inte hade min mobil med mig!!!! Dà började nerverna tvina, kan jag lova. Mina alltsà. Tillbaka till jobbet för att leta, men den fanns ingenstans pà kontoret eller omklädningsrummen och ingen hade förstàs sett den. Ingen svarade heller när jag hysteriskt ringde pà den..
Sà det var bara att "gà baklänges" genom dagen och se var jag kan lämnat den, men jag kunde ju inte börja kliva in hos patienter eftersom jag bytt om till mina privata kläder, sà en kollega var snäll och hjälpte mig. Hon fann mobilen i ett rum hos en finsk patient, (som bara pratar finska) sà hon sa Moj, tog mobilen och gick. Jag fick tillbaka min mobil och kunde àka hem. Ännu mer slut än slut!
Väl hemma fixade jag hamburgare till Leonel och mig, lilla matvraket àt mer än mig! Och dà hade jag ändà spetsat hans hamburgare med potatismos ihoprört med broccoli, majs och skinka (!!!) Efter det klämde han en yogurt, tvà mandariner och en klase vindruvor!!! Jag fick sen en stund pà soffan, Leonel lekte med sina Dalahästar:-)
Behövde ner till Porto Pi en sväng pà eftermiddagen för att leta present... Vi började med en fika med lilla S och hennes mamma. Tycker mig se att Leonel faktiskt visar ett visst intresse för henne, sà bebisträningen känns som den gàr framàt!
När vi efter fikat skulle handla present började Leonel tycka att det var dags att àka hem, och samarbetet mellan mor och son avbröts hastigt. Det var som att vandra runt med ett flyglarm. Larmet tystnade bara om jag bar honom, men jag klarade inte av det mer än fem minuter efter mitt eget träningsläger den dagen... Sà det blev till att àka hem. Utan present.
Jag somnade i soffan innan nio, och sov tungt till klockan sju imorse. Sà dà kan man säga att man laddat batterierna igen för en ny dag!
När jag kom till dagis för att hämta Leonel slog det mig att jag nog inte hade min mobil med mig!!!! Dà började nerverna tvina, kan jag lova. Mina alltsà. Tillbaka till jobbet för att leta, men den fanns ingenstans pà kontoret eller omklädningsrummen och ingen hade förstàs sett den. Ingen svarade heller när jag hysteriskt ringde pà den..
Sà det var bara att "gà baklänges" genom dagen och se var jag kan lämnat den, men jag kunde ju inte börja kliva in hos patienter eftersom jag bytt om till mina privata kläder, sà en kollega var snäll och hjälpte mig. Hon fann mobilen i ett rum hos en finsk patient, (som bara pratar finska) sà hon sa Moj, tog mobilen och gick. Jag fick tillbaka min mobil och kunde àka hem. Ännu mer slut än slut!
Väl hemma fixade jag hamburgare till Leonel och mig, lilla matvraket àt mer än mig! Och dà hade jag ändà spetsat hans hamburgare med potatismos ihoprört med broccoli, majs och skinka (!!!) Efter det klämde han en yogurt, tvà mandariner och en klase vindruvor!!! Jag fick sen en stund pà soffan, Leonel lekte med sina Dalahästar:-)
Behövde ner till Porto Pi en sväng pà eftermiddagen för att leta present... Vi började med en fika med lilla S och hennes mamma. Tycker mig se att Leonel faktiskt visar ett visst intresse för henne, sà bebisträningen känns som den gàr framàt!
När vi efter fikat skulle handla present började Leonel tycka att det var dags att àka hem, och samarbetet mellan mor och son avbröts hastigt. Det var som att vandra runt med ett flyglarm. Larmet tystnade bara om jag bar honom, men jag klarade inte av det mer än fem minuter efter mitt eget träningsläger den dagen... Sà det blev till att àka hem. Utan present.
Jag somnade i soffan innan nio, och sov tungt till klockan sju imorse. Sà dà kan man säga att man laddat batterierna igen för en ny dag!
Kommentarer
Trackback
