mammaispanien

Snacka om att springa Maraton!
Avslutningen på vår sköna semester blev ungefär så illa som jag knappt vågat misstänka...

En rabiat nyförkyld Leonel härjade fritt på ett helt fullsatt Iberia-flyg! Meningen var ju att vi skulle vara tre att dela på den lilla flygstolen, Leonel, Mini å jag. Det tyckte inte alls Leonel! Har faktiskt aldrig sett honom från den sidan han visade upp igår!  Hoppas det dröjer innan jag ser den igen!

Det var varmt.
Stolsgrannen vägrade att hälsa på oss när hon insåg att det skulle sitta ett barn bredvid henne. Man såg riktigt hur hon tänkte hur odrägligt det är med barn. Och det visade ju visserligen Leonel att han kunde leva upp till.
Leonel var jättesnorig.
Leonel var jättetrött.
Leonel kissade igenom blöja, body och byxor efter en timmes flygresa.
Alla de mutor vi planerat blev ganska rejält misslyckade: smörgåsrånen smulades sänder å slängdes på stolsgrannen, russinen slängdes runt till ALLA stolsgrannar en halv sekund efter att burken öppnats, bananen kletades över Mammas tröja (där hamnade även ett par kilo av Leonels snor...), de få leksaker jag planerat underhålla jmed hamnade utspridda under närmaste stolarna...
Leonel skrek.
Leonel grät.
Leonel gastade.
Mamma svettades.
Leonel svettades.
Flygvärdinnan kom och sa att det här nog skulle bli en lång resa. (Undrar vem hon menade att den skulle bli lång för)
Stolsgrannen fnös när Mamma försäokte be lite försiktigt om ursäkt vid varje känga hon åkte på.
Mamma satt mest på huk på golvet så Vilda Leonel kunde sträcka ut sig på sin tron som han så hårt jobbade för att få ensamrätt på.
Mamma och Leonel gick på toaletten oräknerliga gånger bara för att han skulle få distraheras.

Jag kan fortsätta min lista, men jag blir lite mörkrädd när jag läser den, så jag slutar där. Jga tror min poäng kommit fram. När vi äntligen landat i Madrid och jag burit Leonel och min alldeles för tunga väska till nästa gate, var jag helt övertygad om att Mini skulle födas då och där. Ringde Papi och grät ch sa att han nog fick komma och hämta oss i Madrid! Han fixade iallafall att ladda mina batterier, och sen sprang jag efter Leonel i vänthallen den timmen vi väntade på nästa flyg, och hoppades att hans energi snart måste ta slut!

Det gjorde den!

Väl uppe på flyget fick jag honom att gosa ner sig i mitt knä med välling och sin giraff som han alltid sover med. Han somnade innan flyget lyfte. Alla medpassagerare runt oss log så snallt mot oss och tyckte att det var ju en exemplarisk son jag hade, inte alls som de andra speedade barnen som harjade runt.. Ja, vad ska man svara på det....

Nu blir vi hemma ett tag, tills vi provar igen, tror jag....