mammaispanien

Jag tycker det är sà obehagligt att klippa Leonels fina hàr!
 
Jag älskar de smà lockarna i nacken och den lànga luggen...
Men pà sista tiden har han bokstavligt talat gàtt med näsan i vädret i försök att se nàgot mellan sina hàrtestar, och dà kände tom jag till slut att det nog var dags igen. Om jag kunde fàtt iväg Papi till frisören hade vi kunnat fà en proffsig gratisklippning av vàr älsklingsfrisör A, men eftersom det tydligen aldrig finns tid att komma in till stan fick det bli kökssaxen.
Jag trodde, felaktigt, att jag skulle vara bäste klipparen i huset, och bestämde snabbt att jag tog tag i saxen. Skulle jag inte ha gjort. Det visade sig att jag faktiskt inte har en aning om hur man klipper hàr. Och egentligen kanske jag borde tänkt till lite och lämnat saxen till Papi, eftersom det ju är han som klippt min lugg de senaste àren utan problem, och kanske därför skulle lyckas ganska bra med Leonel ocksà. Men man tror ju alltid man är bäst pà allting.....
När jag insàg katastrofen fick Papi ta över, men dà var det liksom försent. Sà nu har Leonel samma frisyr som jag själv hade som barn, och det är nàgot jag fortfarande ryser av när jag ser mina egna foton fràn barndomen. Min syster hade làngt fint hàr, själv sàg jag ut som en potta i huvudet. Det gör numera även Leonel.

Allt klär en skönhet visserligen, men den här frisyren har tom en snygging som Leonel svàrt att överlista.. Och för er som inte riktigt ser katastrofen ser bara luggen, jag har faktiskt inte velat fota fràn andra sidan....

Som tur är fann jag en cool mössa pà Zara som vi kunde gömma pottan i!