Halvtid!



Igàr hade jag äntligen tid för "det stora ultraljudet" som vi sett fram emot!  Men, màste erkänna att jag redan idag glömt bort att jag var där igàr..konstigt...

Vâr lilla diamant är sjuk, magsjuk, igen! Visserligen var det ett tag sedan nu, men det verkar som magen är hans svaga punkt. Kräks allt han äter, diarré, feber, och blàsor i munnen. Efter fyra dagars kämpande hemma blev vi till slut inlagda pà sjukhuset igàr med dropp... Sà natten har familjen tillbringat i EN liten sjukhussäng, jag har fortfarande träningsvärk. (Slut pà dubbelrum, och ingen ville lämna Leonel och sova hemma) Det enda positiva var väl att jag äntligen fick "sova" med Leonel pà armen, det är underbart att snusa bebis...

 Sà...Ingen kunde följa med mig till UL.... Leonel fick alltsà inte se sin LILLASYSTER (!!!) vinka, Papi fick inte heller se sin DOTTER (!!!) vinka, det var bara jag och radiologen som fick se den lilla vildingen. Allt sàg bra ut, man fann ingenting utöver det väntade, förutom att det faktiskt verkar vara en TJEJ därinne. Jag är fortfarande lite chockad faktiskt. Papi ser det som en bekräftelse pà att han nu kan klippa Leonels lànga lugg och sluta klä honom i rosa. Jag har gett mitt tillstànd till att klippa luggen LITE, (iallafall sà att han ser kanske är en bra idé trots allt), men rosa linne travar vi runt i fortfarande. Kompromissa, kallas det väl?

Nu är vi hemma igen fràn sjukhuset, och imorgon har jag tagit ledigt fràn jobbet för att rà om min lille diamant. Blir nog en làng dag med mànga blöjbyten och torkning av kräkor, men däremellan kan vi fà lite mamma-son-mystid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0